Hemlängtan

Det där med brev är något som är väldigt underskattat. Idag fick jag ett brev från min familj hemma i Sverige, och de som var inne på promotion office och jobbade fick se en trött och frustrerad Cecilia förvandlas till en skuttande glad tjej när jag öppnade kuvertet.

Det är inte första gången som jag bor utan min familj, men det är första gången som jag inte bor i samma land som dom. Även om Danmark och Sverige är grannländer så har vi 25 timmars tågresa mellan oss. Efter fyra månader här på Lindersvold börjar hemlängtan komma krypandes, men jag vet också att de här 34 dagarna som är kvar till jullovet bara kommer att flyga förbi. I brevet som jag fick var min tågbiljett från Köpenhamn till Luleå den 22 December, så nu behöver jag bara boka den gemensamma bilen för att ta mig till Faxe Ladeplats!

 

Double B-certificate - 24 månader

Detta program är det program som jag går nu, och också det som ni kan läsa om här i min blogg. Det finns andra varianter också som inte är lika långa och intensiva. Information om dem kan ni finna här på bloggen snart!

I detta tvååriga program Development Instructor kommer du att få kunskap och erfarenhet inom undervisning, instruera och kämpa med de fattiga, och träna ett brett spektrum av praktiska färdigheter. Du kommer att studera, undersöka, konfrontera och ta till med offentliga medel och metoder som vanliga människor kan och måste ta itu med de brådskande frågor som mänskligheten i dagens värld.
Du kommer att tillbringa första året på jobbet, arbete och utbildning som lärare eller i en Humana People to People klädinsamling, kombinerat med teoretiska studier och undersökningar av de stora frågorna i vår tid, hur människor lär sig och hur pedagogik kan användas i människans tjänst.

Under det andra året kommer du att undervisa och kämpa med de fattiga i tredje världen i ca åtta månader. Tillbaka på skolan, kommer du sätta din nya kunskap och erfarenhet för allmänheten, och slutligen kommer du att slutföra programmet med tentor.
Denna tvååriga utbildning leder till en dubbel B-certifikat, genomföras som distansutbildning, från fakulteterna för pedagogik och kämpa med de fattiga, respektive vid One World University i Moçambique. Programmet kan senare ses som en dubbel B-intyget som distansutbildning från fakulteterna Fighting with the poor och Polyhistory.


FÖRSTA ÅRET

Arbeta, studera och få det REDO

Att arbeta som lärare eller assisterande lärare på en skola, utbildning för ungdomar eller vuxna som behöver särskilt stöd, eller som arbetstagare på ett Humana People to People klädinsamlingar. Varje månad undersöker och studerar du ett nytt ämne, med hjälp av en rad pedagogiska variabler.



* Varje period varar 1 månad.

    Period 1: Nytt möte - nya bas

    Period 2: Development Instructor konceptet

    Period 3: De krafter som formar världen

    Period 4: Hur lär sig människor egentligen?

    Period 5: Fred inte krig

    Period 6: komma nära den stora massan av fattiga

    Period 7: Undervisa för makt eller för människor

    Period 8: Kämpa med de fattiga

    Period 9: Global uppvärmning och klimatförändringar

    Period 10: Ny teknik för framtiden

    Period 11: Jordbruk för mat

    Period 12: Tentor


 
ANDRA ÅRET

Kämpa tillsammans med fattiga (Fighting with the poor)

    Period 13 - (4 månader): undervisning och studier Pedagogik i Afrika: Att arbeta som lärare på en Humana People to People skola i Afrika. Studera pedagogik och använda det du har lärt dig.

    Perioden 14 - (4 månader): Kämpa tillsammans med de fattiga i Afrika: Kämpa tillsammans med de fattiga i praktik och teori. Tillsammans med de fattiga, identifiera deras problem och behov, att få tag på lösningar och genomföra dem i praktiken, skuldra vid skuldra med de fattiga.

    Perioden 15 - (2 månader): The Journal: Att föra ny kunskap till den offentliga arenan.

    Perioden 16 - (2 månader): slutprov och framtiden: Studier och slutprov. Med en futuristisk syn på världen och sitt eget liv.
             Nästa team startar 1 Augusti 2013!

                        Är du intresserad eller har frågor? Skicka ett e-mail till mig!

                                          cecilia.christiansen@hotmail.com

Bygge Weekend, Building Weekend, Bygghelg

Obs: Detta inlägg är en vecka gammalt och laddades inte upp på grund av internetproblem..

I fredags åkte mitt team tillsammans med de andra DI-teamen på Lindersvold till skolan Skydebanegård för Bygge Weekend. Bygge Weekend sker ungefär var tredje månad var DI's, småskole elever, lärare och rektorer från Tvindskolorna samlas på en utvald skola som behöver hjälp med att bygga, renovera eller riva något. Den här helgen var vi ca 50 personer som deltog, och många uppgifter hade vi. Dels skulle vi ordna en lokal som skulle bli ett dagis, "städa" trädgården, måla väggar, gjuta nya trappsteg mm. Min grupp skulle isolera en lokal som senare ska bli en verkstad, men vi hann dock bara bygga själva "skelettet".

Jag älskar bygghelgerna, även om jag bara har upplevt två än så länge. Det är en så härlig atmosfär när alla har samlats för att jobba för något tillsammans över en helg, och alla hjälps verkligen åt. Ingen är professionell, men den som har lite mer kunskap hjälper de andra. 
Vi skämtar om ordet "common" på Lindersvold, eftersom att det mesta är common här. Under bygghelgerna har vi också common sleeping då alla sover tillsammans på golvet i sovsäckar. Det känns som att man är 10 år igen och är på läger, och man är vaken sent tillsammans även om alla ska upp tidigt nästa morgon för common breakfast innan arbetet drar igång igen.

Söndagsbrunch och Måndagsplaner

Helgen är nu över och jag var tillbaka på jobbet klockan 07.30 idag. Efter att ha väckt alla ungdomarna, gjort frukost och promenerat över till skolan tillsammans var mitt korta pass över. Nu har jag paus till klockan ett då jag börjar jobba i Day School, och fortsätter sedan i Care Home till klockan 20:00.
Det är svårt att fokusera på studier just nu, och jag skriver hellre här än att fortsätta med mina uppsatser om World Bank och tidig kapitalism. I allt har jag sex uppsatser att skriva till den 3 November plus tre upplevelser, men jag kan bara inte sätta igång. Motivationen och allt vad har med studieteknik att göra är som bortblåst.

Igår startade jag dagen med att göra brunch tillsammans med fyra andra. Det brukar annars bara två som förbereder söndagsbrunchen, men vi hade nya DI's som gärna ville se hur det går till. Söndagsbrunchen är det mål som vi ser fram emot hela veckan här på Lindersvold. Den startar klockan 11:00, och det finns allt möjligt uppdukat. Det är också den enda dagen då vi har pannkakor, kakor, frukt och annat sött på bordet så det är verkligen lyxigt.



















Efter brunchen tog jag och Mari-Liis en promenad i det fina höstvädret. Det är skönt att komma ifrån skolan och alla människor ibland och bara vara i nuet utan att stressa över ansvarsområden och veckorapporter. Den här helgen var verkligen en uppladdning och jag har vilat en del, även om jag har gjort saker. Vädret har gjort sitt för mitt humör och den hr måndagen känns inte lika tung som den brukar göra.

Frost

 Hemma i Sverige skriver alla på facebook om första snön, och bilder på vitfläckiga gårdar laddas frekvent upp. Här på Lindersvold möttes vi i morse av vår första frostiga morgon med en varm sol lysande över det frasiga gräset. Mina klasskamrater från södra Europa trodde att jag inte var riktigt klok när jag efter frukosten sprang ut i bara pyjamas för att fota, men det var så vackert att jag inte kunde låta bli att ta en bild innan det hann smälta bort. Det är märkligt hur något som man möter varje år kan få en att stanna upp och bara förundras över hur vackert det är.

Dagen blev som jag hade tänkt mig, minus studier. Av någon anledning har jag känt mig fullkomligt lugn hela dagen även om jag vet att jag har massvis att göra. Kanske var det den fina starten på dagen och att jag har spenderat tid ute i den friska luften med att kratta löv, eller så tog min hjärna helt enkelt en paus och bestämde sig för att njuta av att det var lördag.

Imorgon har jag varit på Lindersvold i tre månader, och om nio månader befinner jag mig i varma Afrika.

Det där med ansvar..

Med alla höstens vackra färger kommer också fler uppgifter i mitt ansvarsområde i trädgården. Jag är en av tre som ska se till att skolans omgivning ser ordentlig ut, och idag började jag med det stora jobbet att kratta löv på vår bakgård. Eller bakgård, det är mer som en herrgård. Efter tre timmar gav jag upp, men åtminstone fick jag vara ute i solen som jag inte har sett på ett tag.

Snowball höll mig sällskap ute i det fina vädret.

Den här helgen blir en lugn och skön helg i jämförelse med de senaste. Förra veckan hade vi fullt upp med loppmarknad och öppet hus, och helgen innan det var jag och min trio ute på street fundraising. Det var egentligen meningen att vi skulle göra det den här helgen också, men den ena triomedlemmen åkte till Köpenhamn idag för en kort semester och den andre har fullt upp med sitt arbete. Så istället för att stå och frysa ute på gatan och försöka övertyga människor att vi faktiskt gör ett bra jobb, så stannar jag hemma på Lindersvold och påtar ute i trädgården med mina löv. Studier måste också petas in i schemat och två måltider ska jag tillaga för resten av skolan; middag på lördag och brunch på söndag! 

Tid

"Vi har alltid nog med tid bara vi använder den rätt" står det på mina post it-lappar. Därför känner jag att tid inte kan vara en ursäkt till varför jag inte har skrivit här sedan Augusti. Prioritering av hur jag använder min tid, eller bara att jag inte kan organisera min tid ordentligt är nog den bästa förklaringen. Men jag vet att jag mår bra att bearbeta min tid här också, och därför ger jag mig tid just nu till att skriva här.

Just nu sitter jag i mitt nya rum på Lindersvold. Jag och min rumskompis Mari-Liis beslutade att det var bäst att flytta ut i egna rum med tanke på att vi ska stå ut med varandra i ett helt år. Till en början kändes det svårt och jag var inte van vid tanken att ha en egen plats och att vara ensam även om det bara handlar om några timmar om dygnet när jag sover. Men nu när jag sitter här, med bara mina saker omkring mig och min musik som hörs genom högtalarna, så känner jag att jag har saknat att ha tillgång till eget space emellan åt. När man arbetar, pluggar och bor tillsammans med ca 30 andra människor så behöver man låsa in sig ibland och bara stänga av omgivningen.

Idag hade vi vår loppmarknad här på Lindersvold som vi har jobbat för och planerat i några veckors tid. En hel del människor kom och vi fick ihop en rätt bra summa som kommer att gå till våra projekt i Afrika. Min farmor kom också på besök med en sen födelsedagspresent; en låda med chips, läsk och choklad! Det är lyx som man inte är så van vid här så det kändes verkligen speciellt.
I åtta, intensiva dagar har vårt team studerat "Forces that Shape the World" som vi har sedan har presenterat för varandra och ska presentera för utomstående på vårt öppet hus som vi har imorgon  tillsammans med loppmarknaden. Min trio har arbetat med "Money and international agencies", där vi fördjupade oss i World Bank och IMF och hur dom påverkar den värld vi lever i. När jag är färdig med den kommer jag att här på bloggen publicera essän som jag ska skriva om det ämnet.

 Livet som DI; ha en mjölkback som skrivbord. Förhoppningsvis hittar jag något mer ergonomiskt på loppmarknaden imorgon... 

En vanlig dag på Lindersvold

Jag tänkte nu berätta om hur en dag kan se ut för mig här på Lindervsold.

7:15 ringer min väckarklocka två dagar i veckan. 7:30 börjar mitt morgonskift på Care Home där jag, tillsammans med min kollega Alex, väcker de tre ungdomarna som bor där. Efter att vi vet att de är uppe ur sina sängar förbereder vi frukost för oss allihopa. 8:20, om vi har tur, äter vi frukost, och 8:50 knatar jag och de tre ungdomarna över skolgården för att börja ännu en fantastisk skoldag.

9:00 har vi morgonsamling där en av lärarna pratar om ett ämne inför alla ungdomarna på skolan. Jag är också en av lärarna och måste därför planera en morgonsamling i veckan.

9:15 går Day School och STU (den äldre klassen) till respektive klassrum. Vad vi gör där är såklart olika, men vi gör mycket praktiska saker eftersom att de inte klarar av att koncentrera sig vid skolbänken i längre stunder. Varje vecka har vi ett tema som vi arbetar efter, och alla ämnen följer detta tema.

12:30 äter alla på skolan lunch. Vi har en kock på skolan, men varje dag ska det vara minst en av oss DI's i köket också. Därför har vi ett schema varje vecka för vem som ska göra vad i köket, inklusive diskning. Lunchen är den mest tidskrävande måltiden att förbereda då du ska vara i köket från 9:00 till 15:00.
Under lunchen sitter jag med min klass och äter och ser till så att alla sköter sig.

13:00 - 14:30 har vi bara praktiska aktiviteter. Förra veckan var vi en hel del på stranden, men vi har också varit på skolgården och spelat Volleyboll eller basket. Lindersvold är en sportskola, och eleverna kräver mycket fysisk aktivitet för att bli av med sin överskottsenergi, så vi satsar mycket på sport.

14-30-22:30 inte alla dagar, men vissa dagar arbetar jag på Care Home. Där försöker jag att aktivera dom så mycket som möjligt för att dom inte ska lägga sin energi på fel saker. Det kan vara allt från att spela basket till att sitta ner och måla tillsammans. Varannan dag lagar vi mat tillsammans på Care Home, annars äter vi middag i matsalen på Lindersvold.

Vi har bestämda tider för läggdags osv, och det är också mitt ansvar att se till att de följer dessa regler.

Alla dagar ser inte ut så här. Vissa dagar har jag inte morgonskift, och vissa dagar har jag inte kvällsskift.Då ägnar jag tiden åt studier, eftersom att vi har många uppgifter varje månad att göra (men detta är något jag kommer att berätta mer om senare) eller i köket för att förbereda middag. Jag har också mina ansvarsområden och städområden på skolan, och varje morgon (när jag inte jobbar) har jag 15 minuters städning av tex en toalett eller korridor. Mitt största ansvarsområde just nu är att se till så att värmepannan fungerar. Som tur är har jag min arbetstrio som stöd, Dennis och Anna. Var tredje dag tömmer en av oss pannan för aska, sotar den och kollar vattentrycket.

Det är som ni kan se fullt upp varje dag. Ibland känns det tungt, men efter att jag har legat i min säng i tre dagar (se föregående inlägg) så uppskattar jag det tempo som vi har här. Man har inte tid att grubbla så mycket över allt, man bara gör. Och det är en skön känsla för mig som annars har spenderat en stor del av mitt liv med att tänka för mycket på oväsentliga saker.

 En kvarts städning varje morgon underlättar mycket i vardagen.

Så här kan man se ut efter att ha rensat värmepannan!

En månad

18 dagar har gått sedan mitt senaste inlägg och en månad sedan jag kom hit till Lindersvold! Och mycket har hänt under den tiden. Jag har nu arbetat två veckor på Day School och Care Home, vilket mest kan beskrivas som en karusell av känslor och upplevelser. Det går inte att planera en dag utan att den vänds helt upp och ner, så det krävs att man är flexibel. Ungdomarna är jättefina, men som sagt har de haft en svår start i livet och har speciella behov. Varje dag kommer jag dom lite närmre, men det är inte en lätt match att vinna deras respekt och förtroende.

I helgen hade vi studiedagar, och hela vårt team var samlat igen. Det var en märklig känsla att se alla efter två veckor. Även om vi inte har känt varandra så länge, så kändes det som att träffa riktigt gamla vänner som man inte har sett på flera år. Man kunde också märka en viss skillnad, att alla hade vuxit på ett eller annat vis.

Sjukdom har jag också hunnit med. När så många bor och lever tillsammans är det svårt att undgå att bli smittad av olika konstigheter, och i förrgår låg jag och två andra med kräkningar och feber. Ingen vet var de startade, men det gick över lika snabbt som det kom. Alla som är sjuka eller känner sig dåliga får inte gå ut ur sina rum, så jag har spenderat de senaste dagarna i min säng och räknat spindlar i taket. Som tur är har vi väldigt fina rumskompisar och korridorgrannar som har servat oss med allt som man kan tänkas behöva som sjukling.

Vi har haft många soliga dagar, men nu verkar hösten vara på intåg. Flera eftermiddagar har vi spenderat på stranden, både med Day School och endast DI's.

Min rumskompis Mari-Liis som kommer från Estland.

Och så var dom bara åtta

Igår lämnade vi över hälften av våra teammedlemmar till andra skolor som de ska jobba på. Det är tyst och tomt i korridorerna och jag saknar redan min rumskompis Lelde som är i Hellebeck nu. Men som tur är har jag fortfarande Mari Liis kvar att tjattra med på kvällarna innan jag somnar.

Idag har jag fått se min nya arbetsplats "Day School", och jag är både livrädd och glad på samma gång. Det kommer att krävas mycket från mig, men samtidigt kommer jag nog att lära mig saker för livet.
I min klass kommer det att vara sex ungdomar, 8-9 klass, och mitt jobb är att stötta dom i studier och försöka aktivera dom så mycket som möjligt. Till en början kommer de nog inte lyssna på mig så mycket, men jag hoppas att vi kommer att lyckas få någon sorts kontakt efter ett tag..

Vårt internet fungerar mycket bättre nu när det inte är så överbelastat, och tur är det eftersom att nu har vi massvis med "hemläxor" att göra. Allt är på avancerad engelska, och jag har ingen ordbok, så internet är nödvändigt för min del. Den här helgen blir det bara studier för min del eftersom att jag är ledig från jobbet, men på måndag kommer alla ungdomar för att börja skolan igen efter sommarlovet. 

Arbete

   Vi är nu tilldelade våra jobb! Min arbetsplats är på "The day school" och "care home", vilket innebär att jag kommer att vara pedagogassistent och jobba med ungdomar med speciella behov i åldrarna 13-18. Det känns spännande, men jag är samtidigt lite orolig. Jag vet inte ännu vad jag kan bidra med, eller hur mitt schema ser ut. Men på fredag är min första arbetsdag och då ska jag ha fått all information.

   Vissa av oss kommer att flytta till andra skolor också, och vi besökte två av tre idag. Hellebaeck, som var den första vi besökte, var underbar. Jag är nästan lite avis för att jag inte ska vara där, men jag är samtidigt glad för mina klasskompisar som har möjligheten att bo där. Vi kommer också att åka dit ibland för studiedagar. Hellebaeck fokuserar mycket på konst, musik och teater och de har många framträdanden med eleverna varje år.

  Skolan ligger vid Helsingör, så vi kunde se Sverige ifrån skolans matsal. Nedanför skolan fanns en strand och ett uthus, och till och med ett glasscafé som drivs av skolan!

  Det känns trist att vår fina grupp ska splittras nu, men som jag sa så ska vi ha studiedagar tillsammans också. De är få, endast ett par dagar i månaden. Men å andra sidan så kommer vi inte att ledsna på varandra lika fort som vi skulle ha gjort om vi skulle bo med varandra allihop i ett år.

En vecka

   Nu är det exakt en vecka sedan jag kom släpandes med mina väskor till Lindersvold. Men det känns som en månad. Inte för att det är outhärdligt, utan för att vi alltid är upptagna med saker och ting. Varje dag uppstår det situationer då jag måste göra något som jag aldrig har gjort förut, och varje dag lär jag mig något nytt.
Engelskan var något som jag var ganska orolig för innan jag kom hit, men det går bra och jag tycker att jag utvecklas.  Just nu när jag skriver det här har jag faktiskt svårt att INTE tänka och skriva på engelska, haha!
Som jag kanske har sagt förut så är jag den enda svenska studenten här, och alla de andra kommer från länder som Lettland, Estland, Spanien, Portugal, Polen, Korea och Italien. Så engelskan är allt vi har, förutom kroppsspråk, för att kunna kommunicera med varandra. Det känns ibland ensamt att inte ha någon att prata sitt modersmål med, men samtidigt så blir jag tvungen till att hela tiden öva på min engelska.  

   Vi har börjat läsa vår bok ”Fighting With The Poor – Double B-certificate 24 months”, som ger oss all information om programmet som vi behöver veta. Det är intressant, men många gånger saknar jag min engelsk-svenska ordbok som jag lämnade hemma. Idag har vi också skrivit en ansökan om jobb där vi fick berätta om oss själva och vad vi tror att vi skulle kunna bidra med på de olika arbetsplatserna. Vi har tre jobb att välja mellan. Antingen att jobba med klädinsamlingen, på ”small school” eller som promotor. Jag har inte riktigt fått grepp om vad de olika jobben handlar om, men på måndag ska vi få besöka de olika arbetsplatserna.

   Förutom studier och våra dagliga ansvarsområden så har vi hunnit med tre fester på en vecka. En hejdåfest för det andra August Team som åker till Afrika snart, en välkomstfest för mitt team och idag firade vi en kille från ”small school” (den biten kommer jag att berätta om senare) som fyllde 21 år idag.

Imorgon kommer vi att starta dagen med en lektion i Danska, och efter det kommer vi nog att förmodligen fortsätta läsa i vår bok. Eftersom att det är söndag imorgon så kommer vi att ha storstädning av köket på kvällen, vilket är en ganska hektisk aktion med ungefär 30 personer i ett och samma kök. Men förhoppningsvis kommer jag inte att känna mig lika förvirrad som jag gjorde för  en vecka sedan då det var min första dag på skolan.

   Jag och en del av mitt team innan vår välkomstmiddag.

Another kind of school

"The program asks from you to do things you would not do by own idea. At times you must travel to odd places, at other times you must sleep odd places, sometimes you will find yourself at odds even with yourself.
You like yourself, but are about to change, you know your friends at home, but move into an unknown territory of other people, you exchange your present way of freedom with another kind, and you like it and dislike it at the same time."

Ett utdrag ur vår studiebok som vi fick igår, som förklarar mycket av det som händer i mig just nu och vad som förväntas av oss. Nu ska jag städa toaletten.

Första dagarna

Två dagar har gått nu sedan min ankomst här på Lindersvold, men det känns som en vecka! Dagarna har fullspäckade scheman med väl fördelade arbetspass med matlagning osv. Igår började jag min första dag med att förbereda brunch för ca 40 personer, och efter det målade vi dörrar i skolans korridorer. På kvällen hade vi även storstädning av hela köket!

Omgivningen är jättefin med Danmarks platta landskap och stora fält. Jag har två underbara rumskompisar, en från Estland och en från Lettland. Strax ska jag springa iväg till matsalen där vi ska ha en stor hejdåfest för August Team 2011 som snart åker till Afrika!

Nu börjar det

Väskorna står vid dörren och väntar på att bäras ut i bilen som ska ta mig till tågstationen. Jag har förberett mig inför det här i flera månader, men ändå kan jag inte fatta att det är nu allt börjar. Imorgon kl 19:23 anländer jag till Köpenhamn, för att sedan åka vidare till Faxe där min närmsta framtid ligger.

Den här bloggen kommer att handla om mina två år på Lindersvold, en skola på sydsjälland där jag kommer att studera,jobba och bo ihop med människor från olika nationaliteter.Tillsammans ska vi öka våra kunskaper, skaffa oss erfarenheter som vi sedan delar med oss till världen.
Under vårt andra år på skolan kommer vi alltså åka ut som volontärer i ett halvår. Vår destination är inte bestämd, utan det kommer vi fram till under "resans gång" så att säga. Men de länder som är vanligast är Guinea Bissau, Moçambique och Zambia.    

"The aim of the school is to educate people who with their heart, hands and mind actively will take part in bringing from those who have, to those who have not."

När jag läser det här citatet från skolans hemsida känns det lite som att jag är på väg mot Sherwoodskogen, men samtidigt så förklarar det skolans syfte väldigt bra. Vi kommer att jobba med människor både i Danmark och i Afrika. På skolan kommer vi att stötta danska barn och ungdomar som har haft en svår start i livet, och i Afrika deltar vi i kampen mot fattigdomen.

I nuläget vet jag inte vad jag har framför mig eller om mitt val är rätt. Men det här kan nog bli mitt livs äventyr.