Söndagsbrunch och Måndagsplaner

Helgen är nu över och jag var tillbaka på jobbet klockan 07.30 idag. Efter att ha väckt alla ungdomarna, gjort frukost och promenerat över till skolan tillsammans var mitt korta pass över. Nu har jag paus till klockan ett då jag börjar jobba i Day School, och fortsätter sedan i Care Home till klockan 20:00.
Det är svårt att fokusera på studier just nu, och jag skriver hellre här än att fortsätta med mina uppsatser om World Bank och tidig kapitalism. I allt har jag sex uppsatser att skriva till den 3 November plus tre upplevelser, men jag kan bara inte sätta igång. Motivationen och allt vad har med studieteknik att göra är som bortblåst.

Igår startade jag dagen med att göra brunch tillsammans med fyra andra. Det brukar annars bara två som förbereder söndagsbrunchen, men vi hade nya DI's som gärna ville se hur det går till. Söndagsbrunchen är det mål som vi ser fram emot hela veckan här på Lindersvold. Den startar klockan 11:00, och det finns allt möjligt uppdukat. Det är också den enda dagen då vi har pannkakor, kakor, frukt och annat sött på bordet så det är verkligen lyxigt.



















Efter brunchen tog jag och Mari-Liis en promenad i det fina höstvädret. Det är skönt att komma ifrån skolan och alla människor ibland och bara vara i nuet utan att stressa över ansvarsområden och veckorapporter. Den här helgen var verkligen en uppladdning och jag har vilat en del, även om jag har gjort saker. Vädret har gjort sitt för mitt humör och den hr måndagen känns inte lika tung som den brukar göra.

Frost

 Hemma i Sverige skriver alla på facebook om första snön, och bilder på vitfläckiga gårdar laddas frekvent upp. Här på Lindersvold möttes vi i morse av vår första frostiga morgon med en varm sol lysande över det frasiga gräset. Mina klasskamrater från södra Europa trodde att jag inte var riktigt klok när jag efter frukosten sprang ut i bara pyjamas för att fota, men det var så vackert att jag inte kunde låta bli att ta en bild innan det hann smälta bort. Det är märkligt hur något som man möter varje år kan få en att stanna upp och bara förundras över hur vackert det är.

Dagen blev som jag hade tänkt mig, minus studier. Av någon anledning har jag känt mig fullkomligt lugn hela dagen även om jag vet att jag har massvis att göra. Kanske var det den fina starten på dagen och att jag har spenderat tid ute i den friska luften med att kratta löv, eller så tog min hjärna helt enkelt en paus och bestämde sig för att njuta av att det var lördag.

Imorgon har jag varit på Lindersvold i tre månader, och om nio månader befinner jag mig i varma Afrika.

Det där med ansvar..

Med alla höstens vackra färger kommer också fler uppgifter i mitt ansvarsområde i trädgården. Jag är en av tre som ska se till att skolans omgivning ser ordentlig ut, och idag började jag med det stora jobbet att kratta löv på vår bakgård. Eller bakgård, det är mer som en herrgård. Efter tre timmar gav jag upp, men åtminstone fick jag vara ute i solen som jag inte har sett på ett tag.

Snowball höll mig sällskap ute i det fina vädret.

Den här helgen blir en lugn och skön helg i jämförelse med de senaste. Förra veckan hade vi fullt upp med loppmarknad och öppet hus, och helgen innan det var jag och min trio ute på street fundraising. Det var egentligen meningen att vi skulle göra det den här helgen också, men den ena triomedlemmen åkte till Köpenhamn idag för en kort semester och den andre har fullt upp med sitt arbete. Så istället för att stå och frysa ute på gatan och försöka övertyga människor att vi faktiskt gör ett bra jobb, så stannar jag hemma på Lindersvold och påtar ute i trädgården med mina löv. Studier måste också petas in i schemat och två måltider ska jag tillaga för resten av skolan; middag på lördag och brunch på söndag! 

Tid

"Vi har alltid nog med tid bara vi använder den rätt" står det på mina post it-lappar. Därför känner jag att tid inte kan vara en ursäkt till varför jag inte har skrivit här sedan Augusti. Prioritering av hur jag använder min tid, eller bara att jag inte kan organisera min tid ordentligt är nog den bästa förklaringen. Men jag vet att jag mår bra att bearbeta min tid här också, och därför ger jag mig tid just nu till att skriva här.

Just nu sitter jag i mitt nya rum på Lindersvold. Jag och min rumskompis Mari-Liis beslutade att det var bäst att flytta ut i egna rum med tanke på att vi ska stå ut med varandra i ett helt år. Till en början kändes det svårt och jag var inte van vid tanken att ha en egen plats och att vara ensam även om det bara handlar om några timmar om dygnet när jag sover. Men nu när jag sitter här, med bara mina saker omkring mig och min musik som hörs genom högtalarna, så känner jag att jag har saknat att ha tillgång till eget space emellan åt. När man arbetar, pluggar och bor tillsammans med ca 30 andra människor så behöver man låsa in sig ibland och bara stänga av omgivningen.

Idag hade vi vår loppmarknad här på Lindersvold som vi har jobbat för och planerat i några veckors tid. En hel del människor kom och vi fick ihop en rätt bra summa som kommer att gå till våra projekt i Afrika. Min farmor kom också på besök med en sen födelsedagspresent; en låda med chips, läsk och choklad! Det är lyx som man inte är så van vid här så det kändes verkligen speciellt.
I åtta, intensiva dagar har vårt team studerat "Forces that Shape the World" som vi har sedan har presenterat för varandra och ska presentera för utomstående på vårt öppet hus som vi har imorgon  tillsammans med loppmarknaden. Min trio har arbetat med "Money and international agencies", där vi fördjupade oss i World Bank och IMF och hur dom påverkar den värld vi lever i. När jag är färdig med den kommer jag att här på bloggen publicera essän som jag ska skriva om det ämnet.

 Livet som DI; ha en mjölkback som skrivbord. Förhoppningsvis hittar jag något mer ergonomiskt på loppmarknaden imorgon...