Vad gör DI's en fredag kväll?

Nu har vi varit här i nästan sju månader, och vi har konstant varit upptagna med vårt program. Under helgerna har du antingen fullt upp med studier, arbete, ansvarsområden eller så har du ett event eller projekt som du måste arbeta för att dra i land. Det är inte en ursäkt, men vi som team har haft svårt att finna tiden för varandra. Man går runt i det vardagliga och glömmer bort det som man gjorde förut i sitt hemland. Vi har total alkohol och drogförbud på vår skola, vilket jag trodde skulle bli en svårighet i början. Men när man bara omges av nyktra människor så blir i alla fall inte jag så värst sugen på att dricka.
I alla fall har det bristen på fritid och avbrott i vardagen tärt på vårt team, och vi är i en liten svacka just nu. I början av programmet pratade vår rektor om ”smekmånaden” som skulle ta slut efter ett par månader. Det här programmet är inte lätt, och efter en period kommer vi att känna hur pressen ökar på oss själva och varandra. Därför kommer det naturligt att vissa börjar tvivla på om det här är rätt för dem, och pratet om att lämna skolan och åka hem dyker upp.
Igår kväll hade vi en lång diskussion om att ge 100 %, eller att visa att man vill ge 100%. Den diskussionen kunde inte lösas, och många känslor var i omlopp. Såklart vill vi inte att någon åker hem, men samtidigt har ingen av oss energin eller tiden till att backa upp någon annan som inte gör sin del av fundraisingen. Tillslut beslöt vi oss för att bara skita i att det var studiehelg och att alla kunde se den dokumentärfilm som var på kvällens schema en annan dag, och istället åkte vi allihopa till Faxe Ladeplads för att äta pizza och bara ha en ”normal” fredag kväll med våra bästa vänner. Precis som man kanske skulle ha gjort hemma, utan tankar på fundraising eller vems tur det är att rengöra skolans värmepanna.